Efter Pegida: kraftiga högervindar blåser i Tyskland

Översättning från tyska: Timo Menke 

Skärskådar man Pegida mot bakgrund av de senaste årens utveckling i Tyskland framträder bilden av en ny höger som håller på att bildas. En höger som kan placeras någonstans mellan nynazistiska och etablerade konservativa miljöer. Forskaren och journalisten Sebastian Friedrich analyserar utvecklingen i Tyskland.

UNDER PAROLLEN ”Patriotiska européer mot islamisering av västvärlden” (Pegida) samlades uppemot 20 000 personer den 12 januari 2015. Den offentliga debatten i Tyskland hade i flera veckor dominerats av högerextrema åsikter och islamofobi. Ändå kom den snabba utvecklingen i Dresden att skapa ett allmänt chocktillstånd. Pegida tycktes ha kommit som en blixt från klar himmel. En tillbakablick på demonstrationernas uppkomst, utveckling och sociala sammansättning visar att så inte var fallet.

DEN ALLRA FÖRSTA Pegida-demonstrationen ägde rum den 20 oktober 2014. Samtidigt, hundratals mil från Dresden, slogs kurdiska styrkor för staden Kobanes självständighet. PKK i Dresden förklarade sin solidaritet med kurdernas kamp, något som fick Dresden-bon, den 42-årige Lutz Bachmann att reagera. Tillsammans med några bekanta skapade han en stängd Facebook-grupp och det var nu idén föddes att ”tillsammans ge sig ut på gatorna för att demonstrera mot de religionskrig som steg för steg utkämpas på vår fredliga tyska mark”.[1]

PARADOXALT NOG var det protester mot IS som fick Pegida-grundarna att anordna demonstrationståg mot den påstådda islamiseringen. Bachmanns organisation bestod vid den här tiden främst av små- och egenföretagare. Eftersom de inte var några organiserade nynazister lyckades de snabbt att mobilisera i breda folklager.

ANTALET DELTAGARE ökade snabbt under hösten. Från oktober och framåt flerdubblades demonstranterna för varje måndag som demonstrationerna hölls. De 350 deltagare som närvarade vid den första demonstrationen skulle komma att bli många fler. I mitten av december var antalet anhängare uppe i 10 000 personer. Efter mötet den 12 januari gick polisen i Dresden ut med att alla sammankomster var förbjudna på grund av ett terrorhot. Två veckor senare var demonstranterna tillbaka igen. Nu uppgick antalet till 15 000. Men sedan hände något. Demonstranterna blev färre och färre.

Å ENA SIDAN kan det ha berott på en viss demonstrationströtthet hos vissa Pegidas anhängare. Å andra sidan kom Pegidas interna problem att få en ökad negativ effekt. På internet och i media spreds bilder på Bachmann poserande som Adolf Hitler. Inlägg från hans egen Facebook-sida vittnade om en tydligt rasistisk hållning gentemot invandrare. Bachmann fick avgå men fortsatte att spela en central roll inom organisationen. Sex medlemmar avgick i protest och försökte förgäves ta avstånd från extremhögern i Dresden.

SEDAN FEBRUARI har antalet Pegida-deltagare varierat mellan 2 000 och 7 000. Organisationen hade hoppats på en publik om 30 000 personer i samband med holländska högerpopulisten Geert Wilders besök i april men endast 10 000 dök upp.

VILKA ÄR PEGIDA?

PEGIDA-NÄTVERK finns i mer än tjugo städer i Tyskland och utomlands, men ingen annanstans än i Dresden har man kunnat samla så många människor. Slående är att förgreningarna ofta har mycket tätare kontakter med organiserade nynazister och extremhögern än vad som är fallet i Dresden. Arrangörerna i Dresden kommer inte från någon nynazistisk miljö, utan uppträder som en del av ”samhällets mittfåra”. Detta kan vara en av anledningarna till deras stora framgång.

ÄNDA SEDAN DE första demonstrationerna ägde rum har journalister och akademiker försökt att kartlägga fenomenet Pegida. En jämförande analys av befintliga studier visar att majoriteten av deltagarna är män och att medelåldern ligger runt 48 år.[2] Enligt en studie från universitetet i Göttingen finns ”en solid kärna med gymnasieexamen, men framför allt en betydande del med universitets- eller högskoleexamen” bland Pegidas demonstranter.[3]

TVÄRTEMOT DESS officiella beteckning är inte islamofobi rörelsens främsta motiv, enligt en studie av centret för konstitutions- och demokratiforskning. Det är snarare klyftan mellan vanligt folk och politiker, samt den nuvarande invandringspolitiken, som kritiken riktar sig mot.[4]

EN NY RÅ BORGERLIGHET

SKÄRSKÅDAR MAN Pegida mot bakgrund av de senaste årens utveckling i Tyskland framträder bilden av en borgerlig höger som håller på att bildas. Det är en borgerlig höger som kan placeras någonstans mellan nynazistiska och etablerade konservativa miljöer. Vid sidan om Pegida-demonstrationerna förekommer sedan några år tillbaka allt oftare demonstrationer av radikala abortmotståndare, liksom av förespråkare av en reaktionär familjepolitik. I hela Tyskland har man startat upprop som protesterar mot nya flyktingboenden.

EN NYCKELROLL I bildandet av den nya högern intas av partiet Alternativ för Tyskland (AfD) som grundades i början av 2013. Partiet utgör det första seriösa försöket att efter årtionden samla politiska krafter till höger om de kristdemokratiska partierna CDU/CSU. Så här långt har man lyckats bra: I valet till EU-parlamentet i slutet av maj 2014 fick partiet 7 procent av rösterna. Därtill flyttade det in flera delstatsparlament (Landtage). I delstaten Sachsen fick AfD 10 procent, i Thüringen 10,6 och i Brandenburg till och med över 12 procent av rösterna.

EN UNDERSÖKNING gjord av Dresdens tekniska universitet visar att 57 procent av Pegidas anhängare skulle rösta på AfD om det var förbundval idag.[5] Det är inte utan orsak. Under december och januari försökte AfD intensivt värva bland demonstranterna. AfD:s gruppledare i Sachsens delstatsparlament träffade representanter för Pegida, och gruppledaren för AfD i delstaten Brandenburg tillkännagav offentligt att han ser sitt parti som rörelsens naturliga bundsförvant.

MED TANKE PÅ de kärnfrågor som partiet hittills har använt sig av för att få röster blir de innehållsliga kopplingarna tydliga: Familj, invandring och brottslighet räknas sedan sommaren 2014 till partiets kärnfrågor, efter att AfD till en början tog ställning för medelklassens nationella intressen i samband med Euro-räddningspaketet. Ännu en koppling är att AfD:s anhängare än så länge främst kommer från en borgerlig miljö. Valanalyser visar att den typiska AfD-väljaren är en man, under 45 år, tillhör medelklassen och tjänar mycket bättre än genomsnittet.[6]

AFD, PEGIDA OCH deras sympatisörer kan dra nytta av ett allmänt missnöje som spelar andra högerpopulistiska partier i Europa i händerna. Rörelsen tilltalar de delar av medelklassen som redan rört sig mot höger av rädsla för social utslagning. I en långtidsstudie publicerad 2010 vid Bielefeld Universitet observerades en märkbar ökning av ”nedsättande, fientliga inställningar gentemot olika svaga grupper”, särskilt hos högre inkomstgrupper. Forskarna talade om en ”rå borgerlighet”. Man såg ”tydliga tecken på en marginaliserad borgarklass i utanförskap till följd av krisens ekonomiska och sociala effekter”. Denna ”marginaliserade” del av medelklassen sades rikta sitt förakt främst mot förment odugliga människor och var alltmer islamfientlig.[7]

PEGIDA KOM ALLTSÅ inte som en blixt från klar himmel. De som marscherade i Dresden den 12 januari hör i stor utsträckning till de delar av medelklassen som av rädsla för utslagning hänger sig åt reaktionära beteenden. Deras grundinställning kännetecknas av solidaritetsbrist, rasism och välfärdschauvinism.

FÖR NÄRVARANDE är det slut på Pegidas mobiliseringsframgångar. Men det betyder inte ett slut på högervinden. Pegidas anmärkningsvärda framgång i att dominera samhällsdebatten i veckor kan ha stärkt den borgerliga högern, vilket kan få både medellånga och kortsiktiga effekter. Steget att gå ut på gatorna igen är betydligt lättare, nu kan man ju vägen. Måhända har inte högerns mobiliseringsvåg ens nått kulmen.

Anmerkungen

[1] Lars Geiges / Stine Marg / Franz Walter: Pegida. Die schmutzige Seite der Zivilgesellschaft? Bielefeld 2015, S. 12.

[2] Karl-Heinz Reuband: Wer demonstriert in Dresden für Pegida? Ergebnisse empirischer Studien, methodische Grundlagen und offene Fragen. In: Mitteilungen des Instituts für Parteienrecht und Parteienforschung 1/2015, S. 133-143.

[3] Lars Geiges / Stine Marg / Franz Walter: Pegida. Die schmutzige Seite der Zivilgesellschaft? Bielefeld 2015, S. 64.

[4] Hans Vorländer / Maik Herold / Steven Schäller: Wer geht zu PEGIDA und warum? Eine empirische Untersuchung von PEGIDA Demonstranten in Dresden. Dresden 2015. S. 62f.

[5] Werner Patzelt: Was und wie denken PEGIDA-Demonstranten? Analyse der PEGIDA-Demonstranten am 25. Januar 2015, Dresden. Ein Forschungsbericht. Dresden, S. 8.

[6] Sebastian Friedrich: Der Aufstieg der AfD. Neokonservative Mobilmachung in Deutschland. Berlin, S. 80.

[7] Heitmeyer, Wilhelm (Hg.): Deutsche Zustände. Folge 9. Berlin: Suhrkamp. Presseinformation zur Präsentation der Langzeituntersuchung Gruppenbezogene Menschenfeindlichkeit. Bielefeld 2010.

*

Erschienen in Tvärdrag, 22. Juni 2015.